Redan i slutet av april så kan de första kalvarna födas och under maj sker kalvningen som intensivast. Då är det särskilt viktigt att renarna får vara ostörda.

När vajan (honrenen) kalvar drar den sig undan från flocken och ansluter åter till flocken när kalven klarar av att följa med. Det finns många faror för de nyfödda kalvarna, så visa hänsyn och omtanke för de små kalvarna och renen genom att låt dem vara i fred i sin ”barnkammare”, kalvningslandet.

Som höggravida är vajorna extremt känsliga i april och maj. De använder all sin energi på kalven de bär och sedan föder. Därför är det så viktigt att ge dem betesro (lugn att beta) och minimalt med stress, som kan komma av att de plötsligt blir överraskade (det kan vara allt från att människor kommer ”inpå” dem på flera 100 meters håll, men också rovdjur). Insikten är att fly, som i sin tur ger stresspåslag. Stressen kan leda till att vajorna kastar kalven (aborterar).

Även efter kalvning finns en risk att skrämda vajor kan överge sina nyfödda kalvar. Framföra allt de vajor som föder för första gången – och då riskerar de att inte återvända för att återförenas med sin kalv. Enligt rennäringslagen så får man inte skrämma, störa eller driva bort renar. Har du med din hund ska den hållas i koppel. Renskötselområdet är stort och renarnas störningskänslighet varierar med årstidernas skiftningar, till exempel i samband med kalvningen på våren och perioden därefter när renkalven och vajan inte får störas, så att de riskerar att skiljas från varandra. Renarna är också vanedjur och om de ideligen behöva flytta på sig, leder det till att de undviker dessa platser, och deras betesmarker krymper.