Den alkoholdryck som kallas folköl definieras i 1 kap. 8 § alkohollagen (2010:1662). Folköl är en dryck som har framställts genom jäsning med torkat eller rostat malt som huvudsakligt extraktgivande ämne och vars alkoholhalt överstiger 2,25 men inte 3,5 volymprocent alkohol.
Den som ska bedriva detaljhandel med eller servering av öl är skyldig att anmäla verksamheten hos den kommun där försäljning ska ske.
- Anmälan ska göras innan försäljningen får påbörjas.
Den som ska bedriva försäljning av folköl ska utöva särskild kontroll (egenkontroll) över försäljningen. För egenkontrollen ska företaget ta fram och tillämpa ett egenkontrollprogram. Programmet ska i ett dokument bland annat beskriva vilka rutiner som ska tillämpas vid försäljning av folköl för att undvika överträdelser av försäljningsbestämmelserna.
Syftet med programmet är att det skall vara en trygghet för kassapersonalen samt ett instrument för handlaren att säkerställa att försäljningsreglerna kommer att följas samt att förhindra att det uppstår olägenheter i samband med ölförsäljningen. Det bör också finnas beredskap för att vidta åtgärder i det fall problem uppstår.
Statens folkhälsoinstitut och respektive länsstyrelse har tillsynsansvar på central och regional nivå. Kommunen har tillsammans med polismyndigheten det lokala tillsynsansvaret över försäljning och servering och kan också meddela beslut om varning eller förbud enligt 9 kap. 19 § alkohollagen.
Kommunen tar ut en tillsynsavgift av dem som bedriver servering av eller detaljhandel med öl.
- Riksdagen beslutade att från och med 1 juli 2001 ska den som säljer eller serverar folköl utöva egen tillsyn över folkölsförsäljningen.
Det innebär att den ansvarige för butiken skall arbeta fram ett program där det framgår hur denne och eventuell personal arbetar för att reglerna i alkohollagen följs.
Om programmet skall fungera som ett bra stöd till butiken skall det beskriva hur ägaren och personalen agerar vid försäljning av folköl, inte bara ange att de gör det. Programmet skall vara skriftligt.