Skydd i form av ansvarsfrihet
En rapporterande person får inte göras ansvarig för att ha åsidosatt tystnadsplikt under förutsättning att personen vid tidpunkten för rapporteringen hade skälig anledning att anta att rapporteringen var nödvändig för att avslöja ett missförhållande. Skyddet gäller under samma förutsättningar vid inhämtande av information för rapporteringen såvida den rapporterande personen inte gör sig skyldig till brott genom inhämtningen. Ansvarsfriheten gäller inte vid åsidosättande av kvalificerad tystnadsplikt eller tystnadsplikt enligt lagen (1971:1078) om försvarsuppfinningar. Att ansvarsfrihet råder innebär att den rapporterande personen inte kan hållas rättsligt ansvarig (straffrättsligt ansvar eller skadeståndsansvar) för att ha åsidosatt tystnadsplikten. Observera att reglerna om ansvarsfrihet inte medför rätt att lämna ut handlingar/dokument från verksamheten
Skydd mot hindrande åtgärder och repressalier
En verksamhetsutövare får inte hindra eller försöka hindra eller försvåra rapportering. Det är inte heller tillåtet att vidta repressalier på grund av att rapportering har skett. En repressalie är en direkt eller indirekt åtgärd som vidtas eller inte vidtas och som ger upphov eller kan ge upphov till skada eller men för den rapporterande personen (ex. avstängning, permittering, uppsägning, ändrade arbetsuppgifter, lönesänkning etc). Repressalier får inte heller riktas mot någon hos verksamhetsutövaren som bistår den rapporterande personen vid rapporteringen (såsom förtroendevald eller skyddsombud), någon hos verksamhetsutövaren som har koppling till verksamhetsutövaren (såsom anhörig eller kollega) eller mot en juridisk person som den rapporterande personen äger, arbetar för eller på annat sätt har koppling till.
Extern rapportering
Skyddet som finns beskrivet enligt ovan gäller även när rapportering sker externt till en myndighet. De myndigheter som regeringen utsett har egna externa rapporteringskanaler och förfaranden för att ta emot, följa upp och lämna återkoppling på rapporter inom vardera myndighets ansvarsområde. Sådan extern rapportering ansvarar de specifika utsedda myndigheterna för, och vår organisation har ingen koppling till sådana rapporteringskanaler. Mer information om vad extern rapportering innebär och vilken myndighet du ska vända dig till inom Sverige finns i Förordning (2021:949) om skydd för personer som rapporterar om missförhållanden. Du kan även lämna din rapport till EU:s institutioner, organ eller byråer om rapporten rör unionsrätt. Mer information om tillvägagångssättet finns hos respektive myndighet och EU-organ.
Meddelarfrihet och anskaffarfrihet för offentliga verksamhetsutövare
Den här riktlinjen eller vår interna rapporteringskanal påverkar inte tillämpligheten av de regler om yttrandefrihet, meddelarfrihet och anskaffarfrihet som framgår av regeringsformen, tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen.
Meddelarfriheten följer av tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen och innebär rätt att lämna uppgifter till massmedia för publicering. Anskaffarfriheten innebär att var och en har rätt att anskaffa uppgifter avsedda för publicering i ett massmedium som omfattas av grundlagarna. Meddelarfriheten omfattar inte uppgifter som omfattas av kvalificerad tystnadsplikt och medför inte heller rätt att utlämna sekretessbelagda handlingar (för privata verksamheter omfattas inte utlämnande av handlingar över huvud taget). Den gäller inte heller om man gör sig skyldig till brott mot rikets säkerhet.
I visselblåsarlagen finns ett kompletterande skydd vid offentliggörande av uppgifter som gäller parallellt med den grundlagsstadgade meddelar- och anskaffarfriheten. Reglerna ger ett motsvarande skydd som vid intern och extern rapportering för en rapporterande person som offentliggör uppgifter. Detta förutsätter att någon av följande förutsättningar är uppfyllda:
a) den rapporterande personen har först rapporterat externt och inte fått återkoppling från mottagaren i skälig utsträckning inom tre månader eller, om det finns särskilda skäl, inom sex månader eller
b) att situationen innebär fara för liv, hälsa, säkerhet eller risk för omfattande skada i miljön eller
c) att det finns skälig anledning att anta att extern rapportering skulle innebära risk för repressalier eller att missförhållandet sannolikt inte skulle avhjälpas på ett effektivt sätt.