Blomsterlupin (Lupinus polyphyllus) är en trädgårdsväxt vilken noterades som förvildad första gången 1870 i Sverige. Idag är blomsterlupinen etablerad i hela Sverige förutom i Norrbottens inland och norra fjällen. Den sprider sig snabbt och är väldigt vanlig längs vägar, järnvägar, ruderatmark och trädgårdar. Blomsterlupin omfattas idag inte av lagstiftningen som rör invasiva främmande arter, men eftersom den är mycket invasiv rekommenderas markägare bekämpning och förhindring av spridning på sin mark.
Möjliga effekter
Blomsterlupinen konkurrerar ut andra växter bland annat genom att den har god förmåga att binda kväve. Det gör att vegetationen på naturligt magra jordar där ängsblommor som ofta är särskild skyddsvärda trivs, ersätts med mer kväveanpassade arter.
Rapportera fynd
Om du hittar blomsterlupin i naturen är det bra om du rapporterar in det till Artportalen via www.invasivaarter.nu.
Bekämpning
Det är markägaren som har ansvaret att bekämpa blomsterlupin på sin mark. Om du upptäcker blomsterlupin på någon av kommunens offentliga platser, kontakta miljöavdelningen. Det är viktigt att växtresterna inte slängs i naturen eller i trädgårdskomposten – de ska slängas i väl förslutna sopsäckar som hanteras som brännbart avfall – alltså slängs i hushållssoporna.
- För att hindra spridningen bör man slå av stjälkarna innan blommorna gått i frö. Blomställningarna måste tas bort och förstöras så att fröna inte kan eftermogna och gro.
- Växten kan svältas ut genom att man kontinuerligt tar bort de ovanjordiska delarna. Bestånden kan behöva slås flera gånger om året.
- Genom att dra eller gräva upp rötterna påskyndas bekämpningen.