Renskötselåret

1. Gïjre – ett nytt renskötselår startar

Gïjre, vår, sträcker sig från månadsskiftet april/maj till månadsskiftet maj/juni.

Gïjre inleder renskötselåret. Nu är det tid för kalvning. Redan i slutet av april kan de första kalvarna födas och under maj sker kalvningen som intensivast. Då är det särskilt viktigt att renarna får vara ostörda.

När vajan (honrenen) kalvar drar den sig undan från flocken och ansluter åter till flocken när kalven klarar av att följa med. Det finns många faror för de nyfödda kalvarna, så visa hänsyn och omtanke för de små kalvarna och renen genom att låt dem vara i fred i sin ”barnkammare”, kalvningslandet.

Som höggravida är vajorna extremt känsliga i april och maj. De använder all sin energi på kalven de bär och sedan föder. Därför är det så viktigt att ge dem betesro (lugn att beta) och minimalt med stress, som kan komma av att de plötsligt blir överraskade (det kan vara allt från att människor kommer ”inpå” dem på flera 100 meters håll, men också rovdjur). Insikten är att fly, som i sin tur ger stresspåslag. Stressen kan leda till att vajorna kastar kalven (aborterar).

Även efter kalvning finns en risk att skrämda vajor kan överge sina nyfödda kalvar. Framföra allt de vajor som föder för första gången – och då riskerar de att inte återvända för att återförenas med sin kalv. Enligt rennäringslagen så får man inte skrämma, störa eller driva bort renar. Har du med din hund ska den hållas i koppel. Renskötselområdet är stort och renarnas störningskänslighet varierar med årstidernas skiftningar, till exempel i samband med kalvningen på våren och perioden därefter när renkalven och vajan inte får störas, så att de riskerar att skiljas från varandra. Renarna är också vanedjur och om de ideligen behöva flytta på sig, leder det till att de undviker dessa platser, och deras betesmarker krymper.

2. Gïjre-giesie

Gîjre-giesie, vårsommar, pågår från månadsskiftet maj/juni till juli.

I juni är kalvningen avslutad. Vajorna och deras kalvar rör sig mot björkskogar, myrar och områden längs bäckar, där grönskan spirar tidigt. Där kan de beta i fred, utan att störas av mygg och andra insekter.

För renskötarna innebär denna period en tid för återhämtning. Det är också ett tillfälle att underhålla stängsel och reparera stugor. Dessutom är fjällfisket som allra bäst nu.

3. Giesie – Kalvmärkningens tid

Giesie, sommar, sträcker sig från juni/juli till augusti.

Giesie är kalvmärkningens tid. Hela samebyn arbetar tillsammans och ofta följer hela familjen med upp på fjället – kalvmärkning är den populäraste händelsen under renskötselåret för både gammal som ung.

Besvärande insekter och värme driver upp renarna på högfjället. På dagarna samlas de flockvis på svalkande snöfläckar och på nätterna går renen ned för att beta i de frodiga dalgångarna. Renskötarna samlar med hjälp av hundar, motorcyklar och helikopter ihop renarna och driver in dem till en kalvmärkningshage.

Hela samebyn arbetar tillsammans och ofta följer hela familjen med upp på fjället – kalvmärkning är den populäraste händelsen under renskötselåret för både gammal som ung.

Varje ren ägs av en renskötare och ett unikt öronmärke visar vem som är ägaren. Målet med kalvmärkningen är att märka varje kalv med samma märke som vajan har, så att även kalven tillhör samma ägare. Samebyns alla renar samlas inför en kalvmärkning, där man tar in dem i en hage åt gången, tills alla renar har passerat och därmed alla kalvar blivit märkta. Man märker kalvarna på de ljusa sommarnätterna för att det är svalare då.

Renskötsel är en central och mycket betydelsefull näring i det samiska samhället. Den är inte bara ett sätt att hitta en inkomst – den är också bärare av en lång kulturell tradition och en samisk identitet.

4. Tjakte-giesie – Insamling och förberedelse

Tjaktje-giesie, höstsommar, sträcker sig från månadsskiftet juli/augusti till september.

Tjakte-giesie är den fjärde årstiden i renskötselåret. Under höstsommaren finns det tid för renskötare att bland annat plocka bär, skörda skohö och fiska. Men man börjar även att förbereda för den kommande sarvslakten.

Renarna har efter sommarens kalvmärkning lämnats ifred för att få beta och bygga upp sin fettreserv inför den kommande vintern.

5. Tjaktje – Höst och sarvslakt

Tjaktje, höst, sträcker sig från september till oktober.

Tjaktje är den femte årstiden. I september, när vädret blir svalare och höstens härliga färger förändrar vårt landskap, börjar arbetet med att samla ihop samebyns hela renhjord till sin slaktanläggning för höstens sarvslakt.

Sarv är en annan benämning på rentjuren. Främst är det sarv/rentjurar som slaktas, och det helst innan brunsten, då tjurarna är som störst och har sitt fett kvar. Sarvarna blir brunstiga omkring mitten av september. Sarvslakten utgör den största delen av årsinkomsten för en renskötare. Men man tar även matrenar till sin egen familj, det vill säga att man slaktar för eget bruk.

September kan ha växlande väder och vind och sarvslakten är ett tungt jobb. Samebyns renar samlas i en hage och där fångas de tjurar som ska slaktas med lasso och dras undan till slaktplatsen eller fraktas levande med lastbil till ett slakteri.

En ren ger inte bara mat utan även andra delar så som skinn och horn tas tillvara, för att användas till slöjd eller som värmande renfällar till sitt- eller liggunderlag.

6. Tjakte-daelvie

Tjakte-daelvie, höstvinter, sträcker sig från mitten av oktober till december.

Nu har snön kommit för att stanna. Renarna letar sig till områden där det fortfarande kan finnas lite grönska, men när snötäcket blir tjockare tvingas de främst att äta lav.

Renskötarna samlar ihop renarna och skiljer dem åt i grupper som ska flyttas till vinterbeteslandet. Det är också tid för slakt, särskilt av kalvar.

7. Daelvie – Samling och skiljning inför vintern

Daelvie, vinter, sträcker sig från december till februari.

Daelvieär tiden då samling och skiljning inför kommande vinter och vinterbete sker.

Under den senare delen av hösten, när slakten är avklarad, har samebyn även haft sin höstsamling. Under en sådan samling ska renarna skiljas åt och delas upp i mindre hjordar för att flyttas till respektive grupps vinterbetesområde.

En vinterbetesgrupp har sitt eget område och antalet renar varierar utifrån hur vinterbetesgruppen är sammansatt. Om det går använder renskötarna sig av de naturliga flyttlederna och där det inte går flyttas renarna med lastbil.

Väl på vinterbeteslandet behöver renen ett bra bete. Betet består framför allt av renlav men finns det hänglav så äter renen även det. Renar är duktiga på att gräva i snön efter betet men är det en isskorpa på marken blir det svårare för renarna att komma åt sin mat. Om betet är dåligt kan stödutfodring vara nödvändigt.

Renskötaren har daglig tillsyn över renhjorden och kör i ytterkant av sitt vinterbetesområde för att se så att renarna inte störs och att de är kvar i området.

8. Gïjredaelvie – Vårflytt till kalvningsland

Gïjredaelvie sträcker sig från februari/mars till maj.

Gïjredaelvie, vårvinter, är renskötselårets sista årstid. När vårvintern bjuder på varmare dagar och kallare nätter med minusgrader så bildas skare och då vill renarna rent instinktivt börja sin årliga vandring. Dräktiga vajor (honrenarna) börjar naturligt att vandra mot sin kalvningsplats. Vajorna känns enklast igen på att det är de renar som har horn den här tiden på året.

Vårflytten går från vinterbeteslandet (skogsland) i öst mot kalvningsland och sommarbeteslandet på fjällen i väst. Efter en lång vinter med mycket snö är det viktigt att renarna får beta på de barfläckar som finns på sluttningarna för att äta upp sig inför kalvningen och att de får göra det i lugn och ro.

Viktigt: Håll avstånd till renarna

Det är mycket viktigt att vajorna får betesro både före och under kalvningen, som vanligen sker från slutet av april till slutet av maj. Vajorna är extremt känsliga under denna period och kan i värsta fall abortera om de blir skrämde eller utsatta för stress. Så om du planerar att ge dig ut till fjälls den kommande tiden – tänk på att hålla stort avstånd till renarna.

Kontakta Åre kommun