Jättebjörnloka, även kallad jätteloka är en mycket konkurrenskraftig invasiv art. Den kan vara ett hot mot den biologiska mångfalden, genom att den tränger ut annan växtlighet genom sina höga, täta bestånd. Jättelokans växtsaft kan också ge brännskador på människors hud i kombination med solljus. Därför bör jättelokan bekämpas.

Beskrivning

Jättebjörnlokan blir 2-4 meter hög och kan ha en stamdiameter på 10 cm. Stammen är glest styvhårig, något räfflad och vanligen mer eller mindre rödfläckig. Bladen är dubbelt till tre gånger pardelade, vanligen med rundat ovala, spetsiga eller långt utdragna bladflikar som oftast är tandade i kanten. Bladen kan bli upp till en meter breda, och likna ett flikigt rabarberblad Roten är en pålrot med tillväxtanlag strax under markytan. Jättelokan blommar i juli-augusti, blommorna blir vita och sitter i mycket stora platta halvklotformiga välvda flockar. Flockarna kan bli upp till en halvmeter i diameter. Varje planta kan ge upp till 50 000 frön som kan ligga i jorden och vänta på att gro i uppemot 10 år. Växtsaften innehåller furokumariner som påverkar hudens känslighet för solljus. Får man växtsaft på sig och vistas i solen kan man få brännskador.

Förväxling

Oftast förväxlas jättelokan med vår inhemska björnloka. Björnloka är vanlig i nästan hela landet, utom längst i norr. Den växer på torr ängsmark, i skogsbryn och i vägkanter. Björnloka är en två- till flerårig, strävhårig ört som blir omkring en meter hög. Stjälken är räfflad och styvhårig. Bladen är upprepat parflikiga, vanligen med breda och något kupiga bladflikar.

Bekämpning

Det är markägaren som har ansvaret att bekämpa jättebjörnlokor på sin mark. Om du upptäcker jätteloka på någon av kommunens offentliga platser kontakta miljöavdelningen, Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.

  • För att hindra spridningen bör man slå av stjälkarna innan blommorna gått i frö. Blomställningarna måste tas bort och förstöras så att fröna inte kan eftermogna och gro.
  • Växten kan svältas ut genom att man kontinuerligt tar bort de ovanjordiska delarna. Bestånden kan behöva slås flera gånger om året eftersom plantorna sätter nödskott.
  • Bete fungerar också bra, får och kor betar gärna späda jättebjörnlokor.
  • Vill man ta död på växten direkt så måste man förstöra rötterna, antingen genom att kapa pålroten under tillväxtstället eller genom att gräva upp eller fräsa rötterna.
  •  Se upp för växtsaften vid bekämpning av jättelokan. Vid arbete med jättelokorna bör man skydda hud och ögon, eftersom det kan stänka eller flyta från snittytor. Rengöring/tvättning av hud, kläder och redskap som kommit i kontakt med växten bör ske efter avslutad bekämpning.