Jättebjörnlokan (Jättelokan) är mycket invasiv och konkurrenskraftig. Den kan tränga ut annan växtlighet och på så sätt hota den biologiska mångfalden.

Jättebjörnlokan ser med sina vita blomklasar ut som ett jättestort hundkäx med en kraftig och räfflad stam. Den har stora parflikade blad som kan likna flikiga rabarberblad. Stjälken kan bli flera meter hög och nästan tio centimeter tjock. Jättelokan blommar i juli-augusti, blommorna blir vita och sitter i mycket stora platta halvklotformiga välvda flockar.
Växtsaften kan också ge svårläkta brännsår om man får den på huden och sedan vistas i solsken. Skadorna visar sig ofta inte direkt utan först efter några timmar/ett par dygn. Om du kommit i kontakt med växtsaften bör du tvätta området med tvål och vatten och skydda det mot direkt solljus under minst en vecka, även om du är symtomfri.

Bekämpning

Det är markägaren som har ansvaret att bekämpa jättebjörnlokor på sin mark. Om du upptäcker jätteloka på någon av kommunens offentliga platser kontakta miljöavdelningen, Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.

  • För att hindra spridningen bör man slå av stjälkarna innan blommorna gått i frö. Blomställningarna måste tas bort och förstöras så att fröna inte kan eftermogna och gro.
  • Växten kan svältas ut genom att man kontinuerligt tar bort de ovanjordiska delarna. Bestånden kan behöva slås flera gånger om året eftersom plantorna sätter nödskott.
  • Bete fungerar också bra, får och kor betar gärna späda jättebjörnlokor.
  • Vill man ta död på växten direkt så måste man förstöra rötterna, antingen genom att kapa pålroten under tillväxtstället eller genom att gräva upp eller fräsa rötterna.
  •  Se upp för växtsaften vid bekämpning av jättelokan. Vid arbete med jättelokorna bör man skydda hud och ögon, eftersom det kan stänka eller flyta från snittytor. Rengöring/tvättning av hud, kläder och redskap som kommit i kontakt med växten bör ske efter avslutad bekämpning.